Tidigare sammanställningar:
Den bästa skandinaviska musiken 2023

Den bästa skandinaviska musiken 2024

De bästa skandinaviska låtarna under 2024. I ingen speciell ordning.

Lyssna på spellistan i Spotify

Vallåt efter C.G. Färje
Kanaan/Ævestaden
Det är länge sedan någon först fick idén att spela folkmusik med hjälp av ett rockbands elförstärkta instrument. Riktigt på det här viset har det kanske ändå inte gjorts tidigare? Det norska bandet Kanaan skapar ett hypnotiskt groove bakom Ævestadens sång. Om Carl Gustaf Färje kan sägas att han fördjupade sig vitt och brett i övre Dalarnas låtskatt och spelade på kohorn vid midsommarfesterna. Han studerade också landskapets växter och författade flera floror utifrån sina studier.

Inspelningsplatsen
Iiris Viljanen
Text
Här dras protagonisten ut till havet i ett hopp om själslig lindring, men tycks sugas in i platsens gamla lagrade stämningar. Jag föreställer mig att det inte kan vara något annat än skuggor av Ingmar Bergmans skådespelare som står på fåröstranden och rotar i sitt inre. Kurresan ut till havet blir kanske ingen succé. I den sista scenen ligger patienten slutkörd i strandkanten på de slemmiga algerna. För lyssnaren är det åtminstone en angenäm musikalisk utflykt.

De evige tre
Peter Sommer
Text
Tove Ditlevsen gav ut dikten De evige tre, en betraktelse över kärleken som en omöjlig figur, i början av 1940-talet. En annan dansk ikon, Anne Linnet, skrev en melodi till dikten i mitten av 80-talet. I början av året tolkade Peter Sommer låten i Danmarks motsvarighet till tv-programmet Så mycket bättre, där också Linnet var en av deltagarna. Nog drar Sommer och saxofonisten ner låten till de dunkla och underjordiska kamrar där den hör hemma? Ett intressant sidospår är att Ditlevsen själv naturligt aldrig kan ha hört Linnets inspelning. Däremot borde hon ha varit bekant med en tonsättning som den svenske pianisten Charlie Norman gjorde redan i slutet av 40-talet. Sarah Leander sjöng in denna med en svensk översättning av texten, Två män (de eviga tre).

Sorgemarsj over Rikard Nordraak (Funeral March for Rikard Nordraak), EG 107
Bergens filharmoniska orkester
Kring 1863-1864, vid 22 år ålder, komponerade Rikard Nordraak melodin till Ja, vi elsker dette landet, som senare blev den norska nationalsången. Redan 1866 var han dock död. Det var 1800-talets dödligaste sjukdom, tuberkulos, som tog honom. Edvard Grieg, som var vän med Nordraak, skrev genast en sorgmarsch till hans minne. Den finns också i ett arrangemang för piano, men här är det orkesterversionen framförd av Bergens filharmoniska orkester. Det chockerande kraftfulla crescendot från orkestern kommer redan efter någon minut. Det dödliga åskovädret får sin urladdning tidigt i föreställningen.

fra en annen virkelighet
ULD
Text
Gruppen ULD består av Une på sång, Lucia på piano og Dagny som spelar dragspel. Deras gemensamma musicerande har inte pågått någon längre tid, men de har redan rönt en hel del uppmärksamhet. Utöver egna texter använder de sig av poesi från norska storheter, hittills Jon Fosse och Gunvor Hofmo. Fra en annen virkelighet är en tonsättningen av Hofmos kanske mest kända dikt. De redan fantastiskt vackra textraderna får ett ytterligare nödvändigt lager genom Unes sång, med blixtbelysning av ord som är ädla stenar i sig själva: ”gress”, ”øyne” och ”stjerne”.

Jag kan komma vartsomhelst
Anna Järvinen
Text
Kommer det en ny skiva av Anna Järvinen så blir man glad, för det kommer helt säkert att vara roligt att lyssna på; det är helt enkelt för många inblandade popmagiker för att det ska bli tråkigt. Texterna går emellanåt vilse i det excentriska, men det är kanske en randanmärkning, för de framförs med skulptural finess. Och när det excentriska hittar rätt så blir det väldigt exakt. Bakom Järvinen arbetar alla typer av instrument för att hålla lyssnaren på gott humör. Såklart bör du lyssna på nåt som inte sprudlar och far så här lättvindigt, men under tiden du funderar på vad så får låten gå ett varv till.

Trykkammer
Søren Huss
Text
Søren Huss fick sitt genombrott som sångare och gitarrist i bandet Saybia under 00-talet. 2008 pausade Saybia sin verksamhet och 2010 gav Huss ut sitt första soloalbum. I år utkom hans femte, där Trykkammer blev första singel.
”Dine øjne ber om mer
End jeg kan gi lige nu og her
Jeg har stadig intet svar at gi dig
Jeg ved, du ringer om lidt
Med din endeløse begejstring
Der, som giftige tentakler, søger og finder
Hver en sprække i mit landskab”

Det är en mörk text, men resultatet med den böljande melodin och den hänryckta (begeistrade) kören blir till en glimrande svart pärla.

Heroes
Kjetil Mulelid
Text
En märklighet med Kjetil Mulelid är att han sökte in som gitarrist till jazzlinja i Trondheim, men blev antagen som pianist. När pianoläraren ett par veckor in i utbildning demonstrerade olika läckra sätt att spela piano på för en tveksam Kjetil, så var han dock fast. Heroes från hans senaste skiva Agoja är en skicklig komposition. Kjetil fångar lyssnaren direkt med en melodi som han arbetar på fram och tillbaka och utvecklar i olika riktningar, innan den får lämna scenen helt (allt tröttnar man ju på till slut), varpå basisten och sedan saxofonisten ges utrymme till sina olika kommentarer. Kjetil turnerar för närvarande i Norge. En turné som fortsätter in i 2025.

Fått nog
Björnligan
Text
I mitten av sjuttiotalet spelade proggbandet Norrbottens järn in Jag & du. Mitt i den låten dyker frågan ”tycker du som jag att ibland har du fått nog?” upp. 50 år senare återkommer inspelningen som ett uppitchat spöke i Björnligans Fått nog. Lyssnar man igenom hela plattan Receptet så verkar Aki vara riktigt sned på svennen! Har skivan hakat upp sig? Dags att byta tankespår? Nåväl, ett sådant här ärligt flöde av åsikter är svårt att hitta i annat än i gammal och vetenskapligt beprövad rap. Det är helt enkelt en banger.

Det årets kallaste kväll
Thåström
Text
De som intresserar sig för Thåström har förmodligen hört singeln – Solen i den vänstra – från det senaste albumet. Eftersom du redan är bekant den så rekommenderar jag en vandring i ett annat dimhöljt landskap, som har gömts allra sist på skivan. Thåström ger lyssnaren en samling upplysningar som det kanske är dumt att låta hjärnan analysera alltför ihärdigt. Det här fallet går kommisarien bet på. Men nog står det klart att trummorna som dyker upp efter 2-3 minuters lyssning är apokalypsens fyra ryttare som i ultrarapid rör sig borta vid horisonten?

Glæden ved at gå her
Lars Lilholt band
Text
När Lars Lilholt vaknade upp på sjukhuset för ett par år sen så blev han glad över att se familjen samlad kring sängen. Det var först flera månader senare som han förstod att de var där för att ta avsked. Lars kom ändå på benen och tillsammans med sitt band har han fått ihop en ny skiva. Erfarenheten från sjukdomen resulterade i denna okomplicerade och rättframma låt om att ta vara på livet. Gott så.

når det brænder sammen hvor er du
Lucazo
Text
För bortåt tusen år sen på den mongoliska stäppen utkämpade nomadiska och hästburna stammar hårda strider mot varandra, med pakter som slöts och sveks för egen vinning. När de till sist enades och riktade sin energi utåt så hotade de under en lång tid hela Europa. Vi är nu inte bättre än att vi lyckats släppa lös liknande krafter i dagens Skandinavien. Men, frågar den skrupelfrie, uppbringar allt detta våld något konstnärligt intressant? Det är på det hela taget tveksamt. Danska Lucazos har vräkt ur sig spår under det senaste året. De har en intensitet och energi som sticker ut. Denna maniska diktning till en broder på gatan skulle antagligen begripas av den gamle Djingis khan och hans mannar.

Kriget
Dan Berglund
Text
På sin singel från slutet av våren återvänder Dan Berglund soundmässigt till 60-talets janglepop. Textens motiv återvänder istället till Berglunds barndom i Finland, men berättelsen slår också en båge till nutid – från krig till krig. Kriget är ett lågande inferno. I lugnet efter (mellan) krigen och i den varma sommarnatten blir historierna från infernot emellertid till suggestiva sagor i barnets öron. Johan Ludvig Runeberg har fått låna ut ett par rader ur sin Fänrik Ståls sägner: ”Min fader var en ung soldat, den vackraste man fann”.

Nyårslöftet
ODE
Text
Dan Knagg blev i oktober utsedd till årets kompositör inom folk- och världsmusik av Stim. Har man följt hans produktion under några år så är det tydligt att han passar väl för utmärkelsen. Sitt grävande i inhemsk vistradition har inte hindrat honom från att influeras av en rad andra musikaliska världar. Strax efter jul levererade Knagg tillsammans med Emilia Amper och Olle Linder ett kanske aningen tunt nyårslöfte – ”förändringen i sig är det enda jag kan lova dig” – men en desto mer innehållsrik vals för det nya året. Amper har en strålande röst. Ett helt album med Ode är utlovat till senare i år.